Sunday, August 26, 2012

Sandra behöver simmar

Okej, som rubriken lyder så behöver jag simmar. Simmar som kan vara statister i min berättelse under nyårsfesten, så om ni har några fina simmar som glittrar och är glada och som ni känner att ni vill dela med er av: Kommentera nedan med en länk till simmen! Och eftersom jag inte har mycket att erbjuda som tack tänkte jag att jag kunde länka till alla som delar med sig, om man har en blogg och om man vill såklart.
Så skriv i kommentaren simmens namn och eran bloggadress(om ni vill eller har en).
Jag kommer ta emot simmar till på torsdagen.
Hoppas någon har hjärta nog att hjälpa mig, skapa en massa simmar är jobbigt heh...

Wylie Stark - Del 21


Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20.

Sebastian ringde inte på tisdagen. Wylie gick på lunch med Steve, skruvade sig mycket, men slutade när Steve på pekade det, och hon kollade definitivt inte sin telefon var tionde minut. Steve sakade på huvudet med roat leendet och lät det vara, och lät Wylie stänga in sig på sitt rum med sin uppgift när dem kom tillbaka, efter ett kort gorm från Wylie som var bestämd att ha gjort klart det innan nyårsfesten. Hon höll sig vid skrivbordet, och jobbade sig igenom det distraherat, hon hade medvetet lämnat sig själv inloggad på Skype, och med Facebook öppet, på sängen bakom henne. Hon tackade Steve ordentligt när han kom ploppade in och lämnade en kopp kaffe åt henne vid sex tiden.

Sedan den tjugonde hade Sebastian åtminstone smsat varja dag, dåligt humör eller bra, ibland om inget alls, konversationen flöt omkring massa olika random områden, men efter konversationen i går kväll, och inte hört ett ord från honom-klockan var 19.30, när Wylie kollade- under hela dagen så här långt... Wylie påminde sig själv om att Sebastian tagit hand om sig själv i år; han behövde inte Wylie som störde honom. Om han inte ville prata idag, fint. Wylie  skulle i helvete då inte skicka några av dem där kliché smsen 'Är du okej, jag är oroad', för det var hon inte. Hon undrade säkert bara. Sebastian hade bättre saker för sig, och det hade Wylie också. Som den här uppgiften hon hade jobbat på i ungefär fyra timmar och utan att minnas ha gjort något arbete alls, men hej, det hade blivit gjort.

Hon suckade och lutade sig från skrivbordet. Hon skulle vara tvungen att läsa om allt hon gjort idag för att vara säker på att det var okej, hon kunde ha skrivit vad som helst, hon var så distraherad. Hon ställde sig upp och släpade sig mot sängen, satte sig mot kudden och drog laptopen mot henne. Inget på Skype. Men något på Facebook dock. Ett meddelande från Andrew.

Andrew Banner

WYLIE.

VAKNA WYLIE.

Wylie Stark

wtf Andrew, klockan är sju på kvällen, jag är vaken!

Andrew Banner

XD förlåt, skojar bara med dig.

Wylie Stark

Vad är de som är så akut?

Andrew Banner

Inget speciellt, glad över att komma tillbaka bara. Ta med din egna dricka på lördag förresten!

Wylie Stark

det gör jag alltid. så jobbigt där borta huh?

Andrew Banner

Inte SÅ jobbigt, nej.

Wylie Stark

vad är det men all denna brådska då? inte för att jag klagar, det har varit för tyst här med alla borta

Andrew Banner

Julen är snart slut, antar jag. Allt det vanliga är gjort, träffat alla. Antar att jag känner mig lite borta det här året, som om hem är någon annanstans nu.

Wylie Stark

awwww andrew har växt upp! eller så älskar du bara oss way too much

Andrew Banner

Aldrig för mycket :P Låt det inte gå dig över huvudet. Vad gör du på fredag?

Wylie Stark

låter jag det någonsin?

inget jag vet om just nu, hurså?

Andrew Banner

Vill du komma och möta mig vid bussen?

Wylie Stark

visst, vilken tid?

Andrew Banner

16.30. Du kan hjälpa mig med extra bagaget jag har samlat på mig.

Wylie Stark

Åh visst,tack, jag har ett par otroligt starka armar

Andrew Banner

Shhh XD Jag måste gå, vi syns på fredag?

Wylie Stark

Det gör vi. Ha så trevligt!


Hon stängde konversations fliken när den påminde henne om att Andrew var offline, och uppdaterade sitt news feed. Hon fick lite dåligt samvete när konversationen började och hon insett att hon inte hålt kontakten med Andrew sedan han åkt hem. Med tanke på alla sms och konversationer hon utbytt med Sebastian, bestämde hon sig för att det förmodligen var en bra idé att inte nämna det för någon. Andrew verkade inte irriterad över det, åtminstone. Faktumet var, hon flinade, att Andrew verkade ha haft en bra tid hemma, av att döma av bilderna han var taggad på som fyllde Wylies feed. Hans hår såg så konstigt ut, mer städat ut än det lätt lockiga röran det vanligt vis var, och Wylie lämnade en kommentar som sa precis det. Förmodligen hans mammas påverkan.

Hon scrollade ner för mer foton, men på Andrew den här gången. Thomas hade laddat upp några under den senaste halv timman, tydligen, och Wylie klickade på albumet nästan på en gång, knuten av oro släppte en aning. Sebastian levde åtminstone, annars skulle inte Thomas vara på Facebook. Huruvida han hade upptäckt om Sebastian var upprörd var en annan sak.

Det var trevliga bilder. De flesta av dem på folk hon inte kände igen, fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, kusiner eller något, och några var av Thomas med tanke på att han hade kameran. Deras pappa såg stel första och ända gången hon hade sett honom i person och deras mamma log vackert på nästan varje bild med ett omtänksamt leende. Tydligen kom hon överrens med hela familjen.

Sebastian var bara med två; en som verkade vara från en julmiddag, med Thomas på sin högra sida. Sebastians huvud var vänt en aning, ett höjt ögonbryn och hans läppar samman tryckta som han gjorde när han försökte dölja ett leende, men mungiporna pekade ändå lite upp. Wylie stannade på den andra bilden av Sebastian, tagen genom ett fönster. Han stod på någonslags snötäckt altan, stirrandes ut i mörkret, hans form lystes endast upp av ljuset från huset och, i en uttsträckning, av månen. Han stod utomhus, för att undvika familjen för en stund på grund av anledningar Wylie inte trodde var tydliga för alla, och Thomas tog en bild. Trevligt.

Wylie Stark - Del 20


Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19.

Wylie vaknade vid tjugo över tio på tisdag morgonen med huvudvärk efter att ha sovit för mycket, vilket var så jävligt ovanlig händelse för henne att hon faktiskt bara låg kvar för i femton minuter, med pannan rynkad mot taket, innan hon försökte resa sig. När hon äntligen rörde sig, var det bara för att sträcka sig mot sängbordet och plocka upp hennes telefon, hon kastade huvudet tillbaka mot kudden och gnuggade ögonen med en hand och klickade igenom sin mail med den andra. Inget speciellt.

Hon slängde telefonen på sängen och rullade över på sidan, sträckte på benen och suckade. Hon hade ingen motivation till att gå upp överhuvudtaget, ingen motivation att göra något annat än att ligga där och stirra på telefonen, vilket oroade henne. Om skärmen skulle råka lysa till på grund av ett sms eller något skulle hon förmodligen röra sig så snabbt att signalen inte hade haft en chans att ringa ut, och den tanken fick henne att vilja sparka sig själv. Hon behövde få ett grepp. Hon hade gått och lagt sig strax efter Sebastian kvällen innan, med deras korta konversation som gick om och om i hennes huvud. Så det var ingen förvåning hon tänkte på det nu när hon vaknade.

Hon var tvungen att få ett grepp om det här. Hon hade bara känt Sebastian i ungefär fem månader och hade bara pratat med honom två av dem månadera, och det mesta av det hade hänt under den sista månaden. Det borde inte tynga henne så mycket, tanken att Sebastian var en och en halv timme bort, omgiven av folk som fick honom att känna sig eländig och obekväm. Hon tänkte på sist hon hade sett Sebastian, på cafét, flinandes och skrattandes åt en trasig och stinkande diskmaskin, avslappnad och lyste upp sin närvaro bara av att vara han själv. Minnet fick Wylie att föreställa sig en motsatt bild om hur Wylie trodde att Sebastian måste känna sig i detta ögonblick; undvek personerna det var meningen att han skulle kunna känna sig avslappnad omkring, för att dem inte ville acceptera vem han var, för att är annorlunda.

Det hade varit samma sak om det gällde Steve, visst? Eller Andrew? Eller vilken vän som helst? Sebastian var en vän. Vänner oroade sig om varandra på det viset. Sebastian var också Thomas bror, Thomas, med sina beskyddande problem och massiva armar, men också Wylies vän. Hon var också rätt säker på att Sebastian kunde ta hand om sig själv, och skulle säker inte uppskatta hur löjligt Wylie betedde sig. Dagen då Wylie lyckades utveckla ett förhållande som inte var komplicerat eller dramatiskt skulle vara samma dag Steve faktiskt lyckades hata någon.

"Wylie?" Steves röst hördes som på beställning.

"Mmm?"

Dörren öppnades, och fångade med sig en socka som låg på golvet, men Steve sköt bara upp dörren över den och kikade in med huvudet. "Andrew är i telefonen," Wylie vände sig på rygg igen för att se på Steve och noterade mobilen han höll mot sitt bröst.

"Jaså?"

“Han kommer tillbaka tidigare och undrar om alla är med på en nyårs fest?"

"Behövde du ens fråga mig det?"

Steve skrattade, klev in i rummet och lyfte telefonen till örat. Wylie flyttade sig lite för att göra plats åt honom på kanten av sängen när han satte sig ner, sedan la sig rakt på ryggen, över täcket, bredvid Wylie. "Jo, Wylie är med på det. Vart hade du tänkt ha den?...Jag har aldrig varit till Nasya, vart är det? Är det, uh-den är större än min och Wylies åtminstone, heller hur?

Åååh, fest hos Nasya. Det skulle bli intressant. Wylie undrade över vilken slags inredning mystiska, läskiga kvinnor med killer-heels hade.

"Om det är okej för henne, visst. Okej, vi syns på fredag."

Efter ett obegripligt och mumlande hejdå, la Steve på och flinade mot Wylie. "Det här borde bli kul, speciellt då vi missade förra nyåret tillsammans. Synd att Thomas inte kan komma dock..."

"Mmm," svarade Wylie, fortfarande trött och oengagerat. Hon undra när och om Sebastian faktiskt firade nyårsafton, och om han gjorde det, hur, då Wylie visste att han inte riktigt drack. Sannerligen synd. "Hur kommer det sig att Andrew är tillbaka tidigare?"

Wylie kände ryckningen i sängen när Steve rörde på axlarna. "För mycket tid med familj, tror jag, han sa att han saknade oss, men jag antar att det bara är en ursäkt."

"Nasya på fester, huh."

"... Är du okej?" Steve satte sig upp lite, lutandes på en armbåge och rynkade pannan mot Wylie.

"Va? Jag-åh, fest hos Nasya, förlåt. Ja. Jag behövde bara vakna till eller nå."

"Okej... Vill du att jag lagar dig någon frukost?" Steve såg inte övertygad ut.

“Gratis hemgjord frukost, sätt igång, Steve." Wylie blinkade och försökte på sin normala karisma, och knuffade till Steve med en armbåge. "Ge mig tio minter att få igång huvudet. Det här är varför jag inte sover mycket."

Steve himlade med ögonen medan han ställe sig upp, knuffade bort Wylies armbåge när han gjorde det. "Jag sätter på lite kaffe också."

"Tack så mycket, Steve, du är en ängel."

Wylie Stark - Del 19



Wylie ryckte till när hennes laptop gav ifrån sig ett ljud, hon kollade upp från penna och pappret, hennes tankar plötsligt avbrutna. Hon suckade och tog sig upp, gick det korta avståndet från hennes skrivbord till hennes säng där laptopen stod, hon slängde sig över den graciöst, korsade benen och drog den mot henne. Hon hade glömt när hon började jobba på sin uppgift att hon lämnat sig själv inloggad. Hon såg sig omkring på skärmen, uppdaterade Facebook innan hon klickade på Skype ikonen som blinkade mot henne.

Måndag 26 December

Sebastian: Är du där eller lämnade du den på igen?

                Wylie?

Wylie: Både och.

           Lämnade det på men jag hörde det från mitt skrivbord, vad händer?

Sebastian: Jag håller på att bli tokig här. .

Wylie:  Vad hände?

Sebastian: Jag står bara inte ut med att vara omkring dem.
                Spenderade tid med dem idag och dem kritiserade allt.
                Spendera tid för mig själv och jag är jobbig..
                Eller självisk.
                Eller uppmärksamhet-sökande.
                Jag har en lista av deras ord att välja ifrån.

Wylie: Shit, Sebastian. Jag är ledsen, försök att ignorera det, du är tillbaka om en vecka
           en vecka till, undvik dem bara och skit i det.
           Lyssna inte på dem.

Sebastian: Dem är min familj, Wylie.
                Vad säger det om mig när min egna familj hatar mig?

Wylie: Dem hatar dej inte Sebastian, dem är bara idiotiska
           familjer är bättre än alla på att få oss att må skit
          det är som den sägelsen, du vet, du kan inte välja din familj
          folk är idioter ibland och det suger när du är släkt med dem.

Sebastian: Om man kunde välja familj, skulle dem inte välja mig.

Wylie: Deras förlust, många andra skulle
           må inte dåligt på grund av dem
          jag kan slå till Thomas när ni kommer tillbaka om det hjälper

Sebastian: Det är en underbar tanke, dock inte speciellt hjälpsam.
               Thomas skulle förstöra dig i ett slagsmål och det vill jag helst inte att han gör.
               Du är den ända som inte hatar mig.
               Eller som tycker att jag är en misslyckad människa.
               Oberoende anledning, så står du faktiskt ut med mig.
                Förmodligen på grund av att du inte är frisk.
                Jag är eländig och du är galen, vilket par vi är.

Wylie: Jag står inte ut med dig Sebastian, du får det att låta som en syssla.
          Jag umgås med dig för du är awesome och för att jag vill
          du kan inte välja din familj, men du kan välja dina vänner.

Sebastian: Galen.

           Jag ska försöka sova lite.

Wylie: Vila ut du. Hoppas att i morgon blir bättre. Förlåt att det tog sån tid innan jag svarade.
           ring mig om du behöver prata, okej?

Sebastian: Det ska jag. Godnatt Wylie.

Wylie Stark - Del 18



Wylie vande sig vid att äta lunch med Sebastian under resten av veckan, dem spenderade en timme över kaffe, mat och några av de mest stimulerande konversationer hon hade haft sedan hon flyttat. Hon älskade Steve, Steve var hennes bästa vän, men varken han eller någon annan i gruppen var så här bra på att hänga med Wylie när hon pratade, så hon hade tonat ner det en aning, även med Andrew som var närmast. Sebastian var precis lika snabb som hon var, och tystlåtet karismatisk, och Wylie började lära sig att läsa av hans olika uttryck. De vinklade ögonbrynen med en glimt i ögat när han visste något ingen annan visste om, eller när han tänkte på något jävligt, vilket Wylie hade märkt att han gjorde rätt ofta. Till torsdagen hade Sebastian slutat fråga om Wylie om hon ville följa med honom; dem båda hade bara accepterat det. På fredag stannade Wylie en extra timme under Sebastians skift, och blev presenterad för servitrisen hon sett tidigare. En kort men bubblig tjej som hette Julie.

På kvällarna när Sebastian inte jobbade, hade dem gjort en vana av att promenera samma cirkel som dem hade gått första kvällen Sebastian tog med Wylie till cafét, i snön, pratandes. När Wylie försökte komma ihåg vad dem hade pratat om specifikt, visste hon aldrig. Konversationerna kom för lätt, och dem brukade reta varandra godmodligt, så mycket av tiden var väldigt tvetydig. Hon berättade för Sebastian om hennes vänner där hemma, mesta dels Maria, hon undvek fortfarande at prata om Penny och Erin. Steve gav henne konstiga blickar när hon kom hem efter åt, och log ett dumt leende och sa "Inget!" i fall Wylie frågade vad han kollade på.

"Någon kommer hitta den där en dag, och du måste ge en förklaring."

Wylie kollade upp sitt anteckningsblock, flinandes mot Sebastian. Det var lördags morgon och hon hade bestämt sig för att titta in för en något sen frukost och hänga där ett tag. Det var rätt tyst i alla fall, och Sebastian och Julie verkade inte ha något emot det.

"Kanske lämnar jag det någonstans med flit," svarade hon och stängde anteckningsblocket och gömde pistol skisserna. "Se vem som bryr sig och varför."

"Varför tecknar du pistoler?" Sebastian kastade trasan han hade haft över axeln på bordet och satte sig mitt emot Wylie.

"Jag vet inte, jag typ-" Hon ryckte på axlarna. "Distraherad när jag gör det, jag vet inte riktigt, min händer flyttar bara sig själv."

"Men varför just pistoler?"

"Pappa lärde mig arbetet bakom många av dem när jag var yngre, jag antar att det är lättare när jag dagdrömmer. Detaljerna kommer lätt. Är det alltid så här tyst på en lördag?"

"Tydligen skrämmer du kunderna." Wylie flinade mot honom och himlade med ögonen, och Sebastian log tillbaka innan han gav ett ordentligt svar. "Det är ett tyst ställe. Jag tycker det ser mer ut som en bokaffär än ett café."

"Ni borde stoppa upp lite juldekorationer," sa Wylie och gjorde en gest omkring cafét med en hand. "Locka folk med skinande saker."

"Helst inte. Och vart föreslår du att vi skulle ställa en gran?"

Wylie fnittrade. "Bra poäng..." Hon kollade från sidan mot Sebastian för en stund, nyfiken. "Du verkar inte speciellt intresserad av julen."

"Nej," svarade han och skakade på huvudet, sköt undan lite hår bakom örat. Wylies ögon drogs till det svarta gummi armbandet han bar, hur det hängde där och hur benen från hans hand syntes vid kurvan till vristen, innan hon kom på sig själv och kollade tillbaka upp på Sebastian ansikte. "Snön är det ända jag verkligen uppskattar."

"...Jag trodde inte du gillade att bli 'med dragen ut i hemskt vädet'?"

"Jag ljög."
Dem stirrade på varandra i tystnad i ett par sekunder, Sebastian med en svag antydan av utmaning i hans ögon, och Wylie grimaserande, innan hon visade ett snabbt leende och Sebastian log tillbaka.

"Vilken tid är du klar för idag? Känner du för att bli ut dragen igen?"

"...Sju," Sebastian kollade inte bort medan han svarade, men blinkade efter en stund och såg ner mot bordet. "Men jag måste gå hem och packa."

"Packa? För vad?"

"Jul med familjen, hos min morfar."

"Åh, jag trodde att dem skulle komma till er... Så du är inte i stan under hela lovet?"

"Kommer hem första januari. Snön kommer finnas kvar när jag är tillbaka," la han till och kollade upp på Wylie igen. "Och jag tror jag skulle gilla att bli det, ja."

Det var något underligt i Sebastians uttryck, något Wylie inte kunde placera. Han såg mindre självsäker ut, den där tysta arrogansen ned dragen en aning. "Du kommer inte överens med din familj," sa hon plötsligt gissande och Sebastian slöt ögonen och andades ut ett tyst skratt,
"Inget passerar dig obemärkt. Nej,nej det gör jag inte." Han öppnade ögonen. "Inte för att jag inte försöker. Jag är svår för dem, och låtsas vara den som dom vill att jag ska vara är tröttsamt."

"Va? Nej, låtsas vara någon annan är inte att försöka Sebastian," sa Wylie och rynkade pannan när Sebastian gjorde det. "Är det vad du tycker räknas som att försöka med din familj?"

"Jag vill helst inte prata om detta, Wylie."

Wylie ryckte på axlarna. "Det är upp till dig. Låter som om det är dem som är svåra, men jag släpper det."

"Sebastian?"

Dem båda tittade upp när Julie ropade lutandes över disken, men droppande händer som hon höll borta från sig. "Diskmaskinen, igen, jag kan inte nå avloppet..."

Sebastian suckade och reste sig, reste ett ögonbryn mot Wylie när ställde sig bredvid honom. "Ser du den billiga utrustningen vi tvingas jobba med?"

"Jag tänkte lämna dig åt det," flinade hon och klappade Sebastian på axeln. "Jag kan känna lukten från avloppet, och jag har en uppgift att börja med också."

"Ha! Vilken hjälp du var."

"Hallå, du får betalt, så njut!" Wylie flinade lite bredare åt skrattet, hon kollade sig över axlen mot Sebastian medan hon gick mot dörren. Hon hade lagt märke länge sedan, under Halloween, hur Sebastians hela ansikte förvandlades när han log, vare sig det var äkta eller jävligt, men det är skrattet-Whoah, sluta Wylie, innan du stirrar. Hon vinkade snabbt, som Sebastian besvarade och höjde på ett ögonbryn, innan hon fortsatte ut genom dörren.

När hon gick hem tänkte hon på Sebastian, hon förstod lite bättre varför han spenderade så mycket tid utanför sitt hem, och undrade hur inte Thomas kunde förstå det. Sebastian behövde inte ett jobb, Wylie visste det av att ha hört Thomas pratat. Deras föräldrar hade nog mycket pengar för betala universitet för dem båda, men Sebastian slappnade synligt av på det där stället, log och skrattade medan han var omgiven av dammiga, misshandlade böcker och säkert med en arm fast från armbågen och ner i ett stinkande diskmaskins avlopp just nu. Thomas klagade åtminstone en gång om dagen över att han inte visste varför Sebastian gilladet det eller inte gillade det eller varför han betedde sig så där när han kunde göra det istället, bla bla bla. Från vad hon hade hört, var mesta delen av hans familj likadan, annars skulle han inte känna sig tvingad att låtsas som han tidigare hade nämnt. Vem skulle vilja spendera sin tid på ett ställde där folk ifrågasatte allting som gjorde en till den man var?

*


Sebastians frånvaro var faktiskt mer noterbar än Wylie hade trott att den skulle vara, och under den andra dagen kom hon på sig själv att sakna kvällspromenaderna. Hon försökte att inte tänka på det för mycket dock, och svor åt sig själv när hon gjorde det. Hon försökte inte ens förneka att Sebastian såg bra ut-okej, såg otroligt bra ut. Men det var en skillnad i att notera det och att faktiskt sakna dem små förändringarna av uttryck som uttryckte sig mest i hans ögon än någon annanstans, eller sättet han höll sitt huvud efter sitt humör. Hon saknade konversationerna och att hon inte behövde köra orden genom ett tjockt filter omkring Sebastian för han verkade alltid förstå vad hon pratade om i alla fall. Hon blev förbannad på sig själv och listan över saker hon saknade, för hon behövde verkligen inte det just nu, inte när bara tanken på Penny fortfarande fick henne att ta en snabbt andetag mot den samman pressade känsla hon fick i bröstet, inte när hon bara känt Sebastian ett par månader.

Hon blev ännu mer förbannad på sig själv den tredje dagen dock, när hon kom på sig själv att le fånigt mot sin telefon när Sebastian smsade henne helt plötsligt. Jag är uttråkad, var allt som stod, men med så många sms efteråt, och samtalet senare den kvällen, och de nästan dagliga samtalen efteråt, indikerade kanske att Sebastian saknade henne också, eller?


Nej. Sluta. Ge dig på en gång, Wylie. Hon kunde inte låta sig själv tänkta sådär, hon påminde sig själv om att hon inte behövde det.



Från: Sebastian
Måndag 25 Dec (00:03)
God jul, och så vidare.

Ögonblicket som Wylie insåg att hon kunde, och förmodligen skulle, bort se hennes förnuftiga röst, kändes som ett tyst oh, som om den minsta, lättaste droppen som faller med minsta möjliga ljud, men ändå stör vattnet.


Saturday, August 25, 2012

Wylie Stark - Del 17

Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16.

Nästa dag passerade tafatt för Wylie. Hon och Steve hade pratat, men det vart medan dem gjorde i ordning frukost, tog på sig sina skor och kollade ut genom fönstret för att se Thomas som stod och väntade, och skyndade på det hela. Wylie hade lovat att inte bli sur på Steve över Penny situationen något mer, då han och Penny hade varit vänner innan hon gjort slut och höll kontakt via mail och Facebook, och Steve hade lovat att berätta för Wylie nästa gång något som involverade henne hände.

Hon såg Sebastian några gånger omkring campuset på måndag, det konstiga med det den här gången var att dem faktiskt talade med varandra. Först var det ett enkelt hej, hur är det, men bekräftelse, och Sebastian talade knappt med någon i hans år. Dem började en kort konversation utanför en föreläsning, som började med att ett par i närheten bröt ihop i ett argument, bakom Wylie som mumlade tyst.

"Vad verkar vara problemet den här gången?"

Wylie hoppade till lite och såg över sin axel, och flinade mot Sebastians tydliga nöje av att lyssna på bråket.

"Jag tar och gissar på otrohet," svarade hon i samma låga röst. "Jag såg honom i biblioteket uh, med någon, någon dag sedan. Tänkte på att det var konstigt tills nu."

"Hur kommer det sig?" Sebastian korsade armarna och lutade på sitt huvud och log lite bredare när deras kvinnliga klasskamrat smällde till hennes pojkvän.

"För det där verkar vara hans flickvän."

"Ah." Sebastian såg på Wylie i hörnet av hans blick. "Du visste inte?"

"Nope. Gör dem så här ofta eller?"

"Är du inte uppmärksam?" Sebastian lät inte anklagande eller nedlåtande, men nyfiken, och Wylie skakade på huvudet.

"På dem här?" Hon gjorde en gest över folkmassan omkring dem, som var mestadels elever från deras år, som också väntade vid föreläsningsalen. "Inte direkt."

"Inte värdiga av din kännedom." Sebastian skakade på huvudet och tittade bort, men han flinade fortfarande.

"Det handlar mer om hur tråkiga dem är, faktiskt, men visst, vi kan säga så."

"Hur kan du säkert anta att dem är tråkiga om du inte gett dem någon uppmärksamhet?"

"Är dem?"

Sebastian tittade tillbaka igen, ögonbrynen höjda, men med ett litet leende på läpparna. "Ja."

"Dåså," Wylie log retfullt i triumf.

"Det gör dig ändå inget gott i att ignorera din omgivning, och personerna den innehåller. Dem kan vara någorlunda intressanta, ibland."

"Sebastian din stalker."

Dem båda skrattade tyst och såg efter deras klasskamrat som stormade iväg längst korridoren, hennes hår piskade argt bakom henne. Deras föreläsare återvände och rynkade pannan åt henne när hon knuffade sig fram, som höll i en hög med papper i hans famn.

"Okej, kopiatorn i det andra rummet funkade, så här, allihopa ta ett från den här högen," sa han och indikerade papperna i hans vänstra hand. "Och ett från den här, som har alla detaljer om uppgiften. När ni har ett av varje kan ni gå."

Gruppen rörde sig sakta knuffande framåt, och Wylie och Sebastian väntade på att komma närmare, deras axlar krockade ibland. Wylie tog två av varje när hon nådde föreläsaren, och gav Sebastian dem extra medan dem gick iväg. Wylie vek det direkt och stoppade ner det i fickan.

"Det här ska vara klart i januari," anmärkte Sebastian och lät förvånad.

"Ja, när trodde du att det skulle vara klart? Det här är den sista veckan innan jullovet börjar."

Sebastians uttryck mörknade för en stund och suckade lätt och veck ihop sina papper. "Underbart."

"Vad är fel, gillar du inte jul säsongen?" Frågade Wylie med ett snett leende. Hon hade inte någon speciell glädje för den själv.

"Vi spenderar den med våran...Stora familj. Massor av folk. Oljud. Dåligt med utrymme."

“Och en uppgift," påpekade Wylie. "Ouch."

Sebastian suckade en andra gång till det och stoppade undan papperna i sin ficka, sedan pausade han, och såg på Wylie uttryckslöst. "Är det inte meningen att du ska träffa Thomas och hans älskade gossar nu?"

Wylie nickade. Hon var klar för dagen nu men det var inte Steve, och hon träffade normalt dem i kafeterian för en timme under deras hål. "Det är rätt konstigt att du vet det. Stalker, eller?"

"Thomas är min bror," svarade Sebastian med ett gömt leende innan han pausade igen som om han hade tänkt säga något men sedan ångrat sig. Wylie sa inget, nyfken, och hon visste att om hon fyllde tystnaden, att han mest troligt inte skulle säga det han hade tänkt. "Jag har börjar jobba om en timme," sa han tillslut. "Men jag hade tänkte äta lunch där innan jag börjar mitt skift. Skulle du vilja följa med? Jag har ju en återbetalning att kassera in, som du påpekade igår kväll."
Wylie blinkade förvånat. Sebastian var i princip känd för att föredra att vara ensam, så hon hade definitivt inte förväntat sig att bli med bjuden på lunch. Hon var glad att dem hade återbetalings-skämtet. Hon förmodade att Sebastian inte hade frågat om han inte haft det att falla tillbaka på.

"Visst, jag ska passa på att tänka ut något roligt och inspirerade medan, måndagar gör mig rastlös." Hon flinade.
Medan dem lämnade campuset, skickade hon Steve ett snabbt sms.

Mottagare; Steve

Måndag 12 Dec, 14:03

Kommer inte till lunchen, förlåt. Vi syns hemma.

Friday, August 24, 2012

Thesims.se uppe igen!

Åh thesims.se är besöksbar just nu! Gud vad jag har saknat den sidan, har varit medlem där sedan 2005-06-03! Det är rätt länge de, dock var jag medlem på sidan innan the sims 2 fanns också, men med en annan användare som jag glömde bort namnet på.
Dock går det inte att göra något på sidan utan de är bara öppen för att man ska kunna spara ner sina dagböcker och inlägg, snällt av dem att ge oss den möjligheten trots allt, efter att spenderat så mycket tid där så skulle det vara tråkigt om allt bara försvann för en.
Min awesome "profil" eller vad man ska kalla det! 

The sims 2 bilder

Thesims.se som legat nere i snart mer än ett år, kommer inte riktigt ihåg hur länge, har öppnats igen! YAAAY! Dock är det bara för ett tag så man ska kunna spara sina historier och bilder osv, tyvärr. Hoppas de kommer en lika bra och mysig sida igen snart. Så stor del av min barndom spenderades där och nästan allt jag lärt mig om sims har jag lärt mig tack vare medlemmarna på sidan!
Aja nu kommer sims 2 bilder! hehe