Wylie Stark - del 2

Del 1.  Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5.

Bytet hade varit mycket lättare än Wylie hade förväntat sig att det skulle vara, men så brukade allt likt det här gå smidigt när folk hörde hennes namn, och hon blev alltid ställd den oundvikliga frågan "Är du dotter till Howard Stark?" Hon hade bott hemifrån i två år nu men den frågan ställdes fortfarande. Hon hade haft en egen lägenhet, ett eget jobb även om hennes mamma insisterade att hon inte behövde, hon vart fortfarande känd som Howards dotter.
Det var inte konstigt att följde henne en fyra timmars bilfärd bort, eller hur? Just det.

Efter att ha väntat i tre olika köer i en timme, undertecknat hennes namn vid tre olika skrivbord, väntat i femton minuter för att bli fotograferad för sitt studentlegitimation, satt hon nu på en bänk utanför universitetet med en cola burk i en hand och tidtabell/karta i den andra. Stället var inte precis speciellt stort, men hon antog att det fick dem att känna sig imponerande när dom delade ut en karta i alla fall. Faktumet att det var litet nog att rymmas på samma sida som hennes tidtabell tog det i väg dock.
Hon kisade med ögonen bakom glasögonen mot pappret och antecknade ner sina raster och noterade att hon inte hade några lektioner på måndagar. Inte dåligt alls.

"Wylie!"

Hon hatade den ofrivilliga ryckningen hon fick när någon plötsligt ropade hennes namn, hon fixade till greppet om cola bruken hon nästan tappat och tittade upp för att se Steve komma gående över gräset, med ett stort leende på plats som vanligt, men följt av en liten grupp människor som alla hade sina blickar riktade mot Wylie som hon inte kunde avgöra om det var meningen att dem var nyfikna eller nedlåtande. Hursomhelst hatade hon dem redan. Hon viftade en gång med en cola-fylld hand och tittade ner på sina papper igen i väntan på att Steve skulle komma närmare.

"Hej" Sa han något andfådd, samtidigt som han satte sig på den tomma platsen bredvid henne på bänken, och Wylie kunde faktiskt höra leendet i hans röst. Det var smittsamt, hon skulle aldrig erkänna det men det var rätt trevligt att ha en vän som var så glad över att se henne. "Varför är inte du på introt?"
Wylie rykte på ena axeln och bestämde sig för att titta upp. "Verkade tråkigt. Jag kommer ju träffa alla tillslut, så, varför slösa en eftermiddag tittandes på människor som står tafatt i en idrottshall bland massa te-koppar och idiotiska-"
"Okej, okej, jag förstår." Sa Steve med ett skratt och klappade Wylie på axeln. "Vi har tre timmars hål, du borde hänga med oss ett tag. Vi kan visa dig omkring."
Wylie höll upp kartan demonstrativt och gav Steves följeslagare en snabb blick som hon visste att han skulle se.
"Åh, herregud, förlåt, jag glömde. Jag-" Steve satte sig rakare, hans kinder rodnade, och Wylie log ett litet leende. " Det här är Wylie, min vän som jag har pratat om."
Den första som närmade sig Wylie var... Ja, han var gigantisk. En decimeter längre än Wylie, massiva armar som syntes av västen som killen måste ha valt just för att den anledningen. Han höll fram en stor hand och Wylie satte undan sina papper, och reste sig upp medan hon skakade hans hand, med ett förbryllat, snett leende när hon såg hur stor resten av honom var och det otroliga blonda håret.
"Steves nya rumskamrat!" Dundrade han glatt medans han gav Wylies hand en ordentlig skakning.
"Det här är Thomas." Sa Steve som om det skulle vara en förklaring.
"Trevligt att träffa dig." Nickade Thomas fortfarande med ett brett leende och fortfarande med grepp om Wylies hand.
"Ge henne lite utrymme Tom, herregud" avbröt en kortare kille som knuffar till Thomas med hans armbåge innan han ler mot Wylie. "Chris. Och det här är Nasya," la han till och tittade mot ja-, det fanns inget bättre sätt att uttrycka det på enligt Wylie, men mot den jävligt heta röd-håringen som hade Chris arm ringlad om sin midja. Nasya niackade tyst och log ett otroligt litet leende, och Wylie gjorde en mental notering att sluta stirra, och nickade mot dem båda.
"Andrew kom hit är du snäll!" Steve lutade för att titta bakom Thomas, och vinkade till någon där. En till kille, ungefär lika lång som Wylie, klev fram med händerna i fickorna och lutade huvudet artigt. Alla grupper har en tystlåten. "Det här är Andrew." Sa Steve och Wylie motstod frestelsen att påpeka att hon hörde honom första gången.

"Uhm, hej." Sa Wylie efter stund, tittandes på var och en av dem igen.

"Du måste följa med oss," Thomas gav Wylies hand en sist hård kläm innan han släppte den fri och steg bak, fortfarande strålande mot henne."Du kommer ändå spendera nog med tid här, följ med oss in till stan och låt oss visa dig omkring."

"Jag-uhh, Jag har varit här rätt mycket, faktiskt, besökt Steve, så jag kan stället rätt bra, men visst" la hon snabbt till när hon såg Thomas leende falla en aning.
Chris skrockade. "Varför inte?"

Visa henne runt betydde tydligen vandra omkring planlöst och stanna vid varje café de passerade så att Thomas kunde köpa en till-Wylie var inte säker på vad det var han åt, men hon var rätt säker att det inte var något speciellt nyttigt. Wylie hängde inte för det mesta inte med om vad dem pratade om, folk hon inte kände, nattklubbar hon vagt kände igen namnet på, klasser hon inte hade och tältningar hon inte hade varit med på, så hon var tyst för det mesta, log när Steve kollade mot henne och nickade när det passade. Dom stannade en stund vid stadens klocka, träden omkring fontänen skyddade dem från den fortfarande varma september solen. Thomas åt upp en pop-tart, Nasya smsade någon och Chris kastade småsten efter duvorna, han skrattade till lite då och då när Andrew varnade honom att någon kunde se, och Wylie satt på fontänens kant och kollade sig omkring bland affärerna och människorna som gick förbi.

"Du är tyst." Sa Steve plötsligt sittandes ner bredvid henne med ett lite leende på läpparna som antingen var medlidsamt eller förstående, Wylie var inte säker på vilket som var värst.
"Ja." Var allt hon sa och tittade upp.
"Hur är det med dig?"
"Bra." Wylie grimaserade över hur irriterad hon lät och log ett litet ursäktande leende mot Steve. "Förlåt. Ja, det är bra med mig. Håller bara på att smälta allt, du vet."
"Oroa dig inte," Wylie hoppade till och tittade upp för att se Thomas som tydligen ställt sig framför dem och hunnit höra slutet på den korta konversationen, och bestämt sig för att hoppa in med sin åsikt. "Du behöver bara ha lite kul. Att göra slut är jobbigt, men distraktioner och kul är allt du behöver. Vi borde alla ta med henne ut till helgen, vad tycker du Steve?" Thomas log mot Steve medan Wylie bokstavligen stirrade på sin vän, som tittade från Wylie till Thomas, från Thomas till Wylie och rodnade mer för varje sekund.
"Uhm, vi-ja de låter bra..." Svarade Steve tyst och tittade iväg medan Wylie fortsatte att stirra mot honom och Thomas tyst tittade fram och tillbak mellan dem och började fatta att något var fel.
"Sa jag något fe-"
"Nope." Wylie avbröt honom och ställde sig plötsligt upp, tog upp solglasögonen ur fickan och skakade på sitt huvud medan hon satte dem på. "Det gjorde du inte. Tack för idag, men jag tror det räcker för min del." Hon var medveten om att Chris, Nasya och Andrew tittade nu, men hon ignonerade dem och Thomas och lutade sig över och väste till Steve "Du och jag ska pratas vid senare." Hon gick tillbaka i samma riktning hon kom från och tog ett djupt,stadigt andetag.

*