Wylie Stark - Del 24

 Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20. Del 21. Del 22. Del 23.

Sebastian stod kvar vid kassan, och såg medan Wylie klev ut och drog halsduken tät om kring sig mot kylan. Han höll upp det pappersinslagna föremålet framför sig så han kunde se på det, vände på det i sina händer. 

"Vad fick du för något?" Frågade Julie bakom honom och han kunde höra leendet i hennes röst.

"Jag vet inte ännu."

Det hade verkligen kommit som en överraskning för honom, faktiskt, att Wylie hade get honom något, speciellt då han inte hade något åt Wylie. Dem hade blivit så när så väldigt snabbt, och Wylie visste till och med om hans situation med sin familj, så medan han tyst och hemligt ansåg Wylie som en god vän, hade han inte insett att Wylie kände samma sak. Han antog att han inte låg högt på Wylies lista av vänner, med tanke på vem hon var och antalet hon troligen hade, så gåvan var en trevlig överraskning.

Det kunde inte ha kommit vid en bättre tid heller. Julen var alltid en av dem mest stressfulla tiderna av året för honom, hans födelsedag var en annan, och det här året hade inte varit annorlunda. Han visste att Thomas inte menade att göra honom upprörd, och mesta dels av gångerna menade han väl, men på något sätt gjorde det de värre, att han inte insåg vad det var han gjorde ibland. Ingen av hans familj gjorde det. Han kände sig dämpad eller osynlig i deras närvaro, förutom om dem ifrågasatte hans ambitioner, hobbys osv. Och de bestämde sig för att dem hade bättre idéer för honom. Då kände han sig bara som ett misslyckande.

Frestelsen att prata med Wylie var tung dem första dagarna, han ville inte ge med sig. Med sitt antagande att Wylie hade mer viktiga personer att fokusera sin uppmärksamhet mot , Sebastian ville inte framstå som desperat eller för nära. Tacksamt nog när han väl hade gett med sig hade Wylie verkat lika ivrig över att prata med honom. 

"Öppna det dummer! Hur kommer det sig att du inte öppnade det när hon var här?" 

“...Jag vet inte," erkände Sebastian och Julie rätade på sig och gick mot honom och lutade sig runt honom för att se på hans ansikte.

“Det är okej," sa hon efter en stund. "Jag gör, och jag ska gå till badrummet nu så du kan öppna det, okej?" 

“Hur vet--?""Kvinnliga instinkter!" Ropade hon och marscherade bort mot badrums dörren och snurrade på sin häl för att blänga på honom. "Öppna det bara." befall hon och Sebastian såg dörren svänga igen efter henne.

Sebastian skakade på huvudet av förvåning när hon var borta, och såg ner mot påsen igen. Han visste varför han inte öppnat den ännu; han ville inte att Wylie skulle se hans reaktion, varför visste han inte. Han borde dock öppna den nu, innan Julie kom tillbaka. Han delade pappret på toppen och klev mot bänken medan han höll i botten, lutade det och skakade innehållet lös i sin andra hand.

En bok föll ut och Sebastian rynkade på ögonbrynen, la pappret på bänken. Omslaget var brunaktigt rött, dekorerad som om den var gjord av läder, nitad och tvinnad design över det. Den hade ett magnetlås som han vred till för att öppna boken, och fann tomma, linjerade sidor. En pappers bit föll ut och han fångade den snabbt innan den landade på golvet, och rätade på sig för att läsa den.

Sebastian,Notera att min handstil faktiskt inte är så dålig som du förmodligen tror att den är. Jag skulle ha skrivit något på första sidan av boken som folk gör, men jag ville att den skulle gå att lämna tillbaka ifall du inte gillade den och ville byta, och jag suger verkligen på att säga meningsfulla saker när det faktiskt är meningen att jag ska.

God Jul

Wylie

Sebastian pressade ihop sina läppar för att hålla tillbaka ett brett leende och blinkade upprepande. Åh Wylie, tänkte han, och la lappen tätt mellan två sidor och stängde anteckningsboken, och drog en skakig hand över bokens omslag. Det är bäst att du börjar springa innan jag faktiskt börjar älska dig, din stackars kvinna.