Wylie Stark - Del 23

 Del 1. Del 2.  Del 3.  Del 4.  Del 5 Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.  Del 13. Del 14. Del 15. Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20. Del 21. Del 22. 

Fredag morgon kom och Wylie hade lyckats att undvika ämnet Sebastian med Steve. Konversationen hade stört henne jävligt mycket mer än hon ville att Steve skulle veta, av flera anledningar. Till att börja med, hon gillade inte att Steve försökte välja hennes vänner åt henne, som om hon var någon unge som behövde beskyddas från den hemska världen. För det andra, hon trodde inte att Steve av alla personer pratade dåligt om någon även om han erkänt att han inte visste så väl. Den tredje anledningen var att hon tänkte om sin andra anledning; om Steve hade varit omkring längre, kanske  kände han Sebastian bättre än vad Wylie gjorde, och kanske hade han rätt. Hon gillade den anledningen minst.

Hämta upp Andrew från bussen var rätt lätt. Extra bagaget han nämnt var alla presenter som han fått från sin familj och presenter som han hade tagit med sig åt gruppen. Dem var alla små och enkla; Wylies var ett skal till hennes iPhone med någon slags pistol design på, som hon verkligen, verkligen gillade, dock var hon tvungen att be om ursäkt för att inte ha köpt Andrew något, då hon inte var så bra med hela jul grejen. Hon hade köpt åt sin mamma och Steve och försökte att inte tänka på dem två senaste jularna som hon lagt sin energi på. Det graverade armbandet och örhängena hon köpt åt Penny. Och hon försökte ännu hårdare över att inte tänka på faktumet att Penny förmodligen spenderade detta år med Erin. Det gjorde inte så ont som hon hade trott att det skulle göra, men en del av henne önskade att hon var där för att blänga på Erin och vara säker på att hon ändrade radion när Cliff Richards spelades, för Penny hatade honom.

Efter att ha kommit överens om att hon skulle ta med en flaska med vit rom till Nasyas åt Andrew kände hon sig inte så hemsk för att ha tagit emot gåvan, och stannade länge nog för att dricka kaffe och se på när hennes vän packade upp sina presenter och berättade historier innan hon begav sig hem igen.

Det var på vägen hem när hon gick igenom den tunga snön som föll ner med näsan nedtryckt i halsduken, som hon kom och tänka på smset från Sebastian under julafton. Hon hade inte svarat, bara stirrat på det en stund, fast i sina tankar innan dem drog henne till sömns, men det fick henne att tänka på en idé; ge Sebastian en julklapp. Inget speciellt, bara något enkelt men med tanke, som Andrews iPhone skal. Hon var inte säker på om Sebastian ens skulle gilla att få en present, men så länge det bara var en liten en, ingen fara skedd, visst?

Och det var på den lördagsmorgonen hon fann sig själv vandra genom mer snö, halv smältande i solen, med en A4:a anteckningsbok med dekorerat omslag för att likna en anteckningsbok från 1800-talet eller något. Hon visste att Sebastian skrev mycket, hon var inte säker på vad dock. Hon hade bara sett honom kluttra ner saker under slumpmässiga tillfällen på cafét eller under föreläsningar, och till och med medan han gick, i ett litet anteckningsblock, och hon fick ett skakande huvud till svar om hon frågade vad det var han gjorde.

Hon kollade klockan medan hon sträckte sig efter dörren till cafét för att vara säker på att Sebastian skulle vara där för att börja sitt skift och tryckte upp dörren och sparkade bort snö från hennes skor mot dörrkarmen medan hon gick in.

"Morgon," ropade hon och såg sig omkring för att se stället tomt bortsett från Sebastian och Julie. Sebastian höll upp ett pekfinger, som sa vänta, medan han pratade i telefonen, och Julie stod lutad mot bänkskivan bakom honom.

"Nej Thomas. Jag bryr mig inte hur det får dig att framstå, du-va? Nej, jag är på ett café. Nej, jag lånade deras telefon när jag såg smset, det spelar ingen roll."

Wylie steg fram mot kassan och lutade sina armbågar mot bänken och såg medan Sebastian rullade sina ögon.

"Nej, jag tänker inte komma tillbaka. Bussen kostade sjutio kronor. Jag tänker inte betala det igen för-Thomas, det här var bestämt dagar sedan. Om du har ett problem med det prata med mamma, jag har lyssnat klart på dig."

Han la på snabbt och såg över axeln mot Julie medan han gick runt kassan. "Om det ringer igen och det är han, säg att jag har gått." Han tog Wylie om armbågen när han gick förbi henne och ledde henne mot ett tomt bord och släppte henne endast för att kunna sätta sig tungt på en stol. Wylie satte sig på den andra med rynkad panna.

"Är du okej? Vad ville han?"

Sebastian vifta med en hand avvisande. "Han är irriterad över att jag återvänt tidigare har fått resten av dem att ogilla hans spratt, och han och min kusin."

"Jag är inte förvånad att han inte förstod att det skulle bli ogillande."

“Du känner honom för väl," Sebastian suckade och log ett trött leende. "Vad gör du här?"

“Ja," Wylie lyfte upp papperspåsen anteckningsboken var inslagen i och la den på bordet mellan dem. "Jag tänkte, då du haft en sån dålig jul, att jag skulle försöka att ljusa upp den lite."

Sebastians ögon föll mot påsen och han lutade sig fram med lutande huvud och såg upp igen mot Wylie. "...Är det till mig?"

"Näe jag hade tänkt ställa mitt kaffe på den. Ja, den är till dig, ta den."

“Varför?"

“Därför," Wylie korsade armarna på bordet och höjde ett ögonbryn. "Det är din. Det är så hela present saken funkar."

“Jag är inte dum," svarade Sebastian med ett flin utan att ta det Wylie sa seriöst. "Jag menar, varför skaffade du den?"

“För vänner ger vänner gåvor?"

Sebastian kollade noga på Wylie för en stund och Wylie gjorde sitt bästa för att stirra tillbaka och inte flytta sig obehagligt i sin stol, intensiteten i Sebastians ögon distraherade, innan han tillslut kollade ner och drog påsen mot sig.

"...Tänker du inte öppna den?"

“Det tänker jag," Sebastian lutade sig tillbaka i stolen. "Men inte medan du är här."

“Det är inte rät--!"

“Varför inte?"

“Jag måste se om du gillar den eller inte," Wylie log lurigt medan Sebastians leende blev bredare.

"Jag kan säga vad jag tycker om den senare."

“Visst...Men, på tal om senare, vad gör du i natt?"

Sebastian höjde sitt ögonbryn, förmodligen åt det plötsliga bytet av ämne. "...Sover?"

"Inget, alltså," utvecklade Wylie för sig själv och stirrade lite på hur Sebastian kunde se road, nyfiken och värdig allt på samma gång. "Det är en nyårsfest hos Nasya ikväll, vad sägeru?"

Det var sällan Wylie hann se Sebastian se osäker ut, och hon tänkte att kanske den enda anledningen det verkade så tydligt den här gången var för att hon faktiskt råkade titta, och hennes egna uttryck föll lite när hon började undra om det verkligen hade varit en bra idé att fråga.

"Jag...går inte på fester, speciellt ofta, och jag dricker inte mycket..."

"Du behöver inte dricka, ingen tänker tvinga dig och," Wylie såg hoppfullt på Sebastian medan hon talade. "Thomas kommer inte att vara där."

"Jag har inget emot att dricka; jag tvivlar bara på hur bra jag skulle hålla det. Dock..." En liten kurva av hans tidigare leende återvände. "Det låter förvånande nog frestande. Jag måste börja jobba nu, men jag skickar dig ett meddelande när jag har bestämt mig. Vilken tid?"

“Det börjar vid nio, vilken tid slutar du?"

“Klockan sex." Sebastian plockade upp anteckningsboken och stod så Wylie gjorde det samma.

"Du borde komma, släppa loss efter-ja."

Sebastian skrattade och Wylie flinade med honom innan hon blinkade när Sebastian plötsligt lutade sig fram och gav henne en snabb kram, anteckningsboken stötte mot hennes skulder blad när Sebastian la sina armar om Wylies axlar. Wylie lyfte sina händer till Sebastians rygg, sedan återställde hon hennes uttrycks snabbt när han drog ifrån och gick tillbaka mot kassan och Wylie gick mot dörren.

"Jag ska tänka på det. Tack för gåvan!"

"Meddela mig senare!"